Sidensjös historia före år 1900

Året 1750 har ingen särskild betydelse i Sidensjös historia. Syftet med att ge ett enda år en egen textfil är att så småningom beskriva ett typiskt år med sedvänjor och årstidsbundna aktiviteter, samt i den skildringen spränga in uppgifter från en extra noggrann undersökning av just det årets historia.

Januari: Kvinnorna var förutom matlagning, barn och boskap ständigt sysselsatta med spinnande och vävande. Männen kunde köra hem hö från ladorna, mala vid kvarnen eller köra hem ved eller timmer från skogen om föret tillät. Däremellan täljde man på träskedar eller hjälpte kvinnorna med linberedningen. Även mindre gossar och drängar hjälpte till med spinnandet. Beträffande täljandet av träskedar gör Boding Danielsson i ”Ångermanna hushollning…” en lång uppräkning av olika saker som tillverkas äv trä och avslutar: ”På allting, som nu äro upräknade, är icke större öfverflöd, än uppå träskedar; jag vågar säga, att häraf tillvärked en otrolig myckenhet.” Detta påstående gäller hela nolaskogsområdet.

Februari: Till vintertinget i Nätra lät kyrkoherde Lidiin instämma: Jon Jonsson, Ödsbyn; Martin Jonsson, Överå; Nils Jonsson, Västersel, Båtsmannen Olof Nyberg samt lapparna Wanek Bryngelsson och Lars Waneksson för att de i december och januari fällt 2st fullvuxna och 3st halvvuxna björnar på Boteå allmänningsskog utan att betala tionde till kyrkoherden. Rätten dömde dock i jägarnas favör, och kyrkoherden fick ersätta dem för besväret med rättegången.
De spår som kyrkoherde Lidiin lämnade efter sig i olika rättegångsprotokoll visar tämligen entydigt på en sällsynt snål person (se även under byar: Prästbordet).

Kyrkan med kyrkstallar på 1930-talet

Mars: Ur kyrkoherde Lidiins anteckningar:
”d. 16 martii varnades Thomas Larsson i Sjölan 2 g. för fylleri i närvaro av Länsm. Nyberg och Klockarn Hans Jonsson i Åå.
d. 18 Sedan Anders Olsson ibidem med sin hustru först utgifvit ordentl böter för theres dryckenskap och d. mot d. 2 sistl Februari åter lofvat bättra sig therfrån, varnades the med råd at hålla sig ifrån then Hel. Nattvarden til dess the någon verkelig bättring hoos sig finna; hvartil Guds hiälp them trol. önskades.
d. 19 Thomas Larsson i Skölan för samme last, de gåfvo thervid försäkring med handskakning, at han skulle aldeles öfvergiva brännvinet.”

April: Männen sysslade i denna månad med husreparationer, om behov fanns. Den ved som körts hem under senvintern skulle nu huggas upp för att torka under sommaren.

Maj: ”Wåranden”, d.v.s. vårbruket skedde i denna månad. Därefter vidtog reparationer av gärdesgårdar, dikning, uppkörning av trädesåkrar, rensning av ängar samt vägreparationer.

Vid sockenstämma den 7 Maj upplästes och verifierades kyrkans inkomster och utgifter för föregående år. Därefter diskuterades fattigstugan och det lediga rummet däruti, vilket Kruslocks änka begärde, och som hon hade att sköta sin sjuke son, Jöran Lenström, beviljades hon 12 Daler av fattigkassan. Vidare beslöts att sakristians brädfodring skulle fullföljas och rödmålas, så snart bräder anskaffats.

Juni: Nu slog men tegel, murade och brände svedjor.

Juli: Den ved som fanns vid svedjelanden kördes hem. Strax före slåttern, som började i slutet av månaden, sådde man svedjeråg i de svedjor som bränts i juni.
På Jakobsmässodagen den 25 juli var det stor marknad i Nätra där köpmännen från Härnösand kom och köpte upp smör och andra varor. Det var förmodligen en stor festhelg även för Sidensjöborna.

Augusti:Om höbärgningen var färdig samlade man löv som skulle dryga ut kornas föda under vintern. Därefter var det dags att ta upp linet. I slutet av månaden var det dags att skörda kornet. Detta gjordes med liar.

September: Omedelbart efter kornet skördade man svedjerågen. Här använde man inte lie, utan handskära. Därefter plöjde man åkrarna. Man använde en al, och körde oftast fyra gånger. En bonde med en häst och sex seland (ca. 2 hektar) behövde 8-9 dagar för att plöja om byn genomgått storskifte. Om inte behövdes upp till en månad. Att så samma åker tog en dag för fyra personer med en häst. Samma arbetsstyrka behövde 4-5 dagar för att skörda och hässja kornet. Tröskningen tog 8-10 dagar med slaga, men halva den tiden för de som hade tröskvagnar. Sådana fanns vid denna tid i de flesta byarna.

Oktober: Kvinnorna ägnade denna månad åt linberedning, medan männen var i skogen och högg timmer.

Vid sockenstämma den 1 oktober förhandlades:
1) om att målaren, som målat Tyndre kyrka skulle efterskickas för att måla i kyrkan (sakristian ?).
2) beviljades att gamla kyrkospån (från taket ?) skulle försäljas för kyrkans räkning.
3) Beslöts att de som tvingade sig in i kyrkbänkar där de inte hade att göra skulle sättas i stocken 1 söndag.
4) Beviljade sockenmännen pastorns begäran att deras kornlåda i prästgården skulle flyttas till Drömmestallet.
5) Beslutades att Kruslocks änka med sin lille Mårten skulle få bo i fattigstugan.
6) Så vida Beata Larsdotter ej vill åter i fattigstugan, må hon försörja sig själv och icke besvära socknen med tiggande.

November: Det timmer som höggs i oktober kördes nu hem. Några jagade även i november. Kvinnorna spann ull och vävde tyg till kläder.

December: På Nätra häradsting den 5 December stämde Tegsborna: Hämra, Stig och Bredåkers byägare samt kyrkoherde Lidiin för att dessa slarvat med underhållet av vägen mellan Teg och kyrkan. Lidiin anförde att den rätta vägen borde gå över Hämra och att han således inte skulle ha några skyldigheter, men rätten fann att enligt Byggningabalkens 25 kapitel påbjuds att gamla brukade kyrkvägar bör vidmakthållas, så kyrkoherden förlorade än en gång en rättstvist.

Ur kyrkoherde Lidiins anteckningar:
”d. 27 Decemb. Tiltaltes och varnades hust. Cherstin i Länäs Son Jerar för snatteri, som han 14 år gl. blifvit funnen med. Detta skedde enskilt.”