Sidensjös historia före år 1900

Vägdelning, där ansvaret för väghållningen fördelades mellan byarna förrättades år 1766, men ansågs som orättvis av framförallt de hårt drabbade byamännen i Nyland som flera gånger ansökte om en ny vägdelning.

I mitten av 1800-talet gick den enda riktiga landsvägen i Sidensjö från Bjästa till Skorped med en avstickare från Myre till Bredbyn. För övrigt fanns bara kärrvägar och gångstigar, t.ex. runt Bysjön, till Nolås och till Drömmebygden.

Vägen mellan Sidensjö och Anundsjö kyrkor byggdes om 1893-4. I Sidensjö innebar ombyggnaden först och främst att bron vid kyrkan flyttades uppströms från det gamla läget i närheten av dagens kraftverksdamm (skymtar på bilden på inledningssidan) till det läge som ses på nedanstående bild,d.v.s. ungefär där dagens bro ligger.

Denna bro ersattes senare av den bro vars fundament fortfarande finns kvar något nedströms från den nuvarande bron och som kan ses på nedanstående bild från 1950-talet.

Foto P.J. Byström

Vidare flyttades vägskälet för bredbyvägen från Myre till Nybyn. Postgången mellan Anundsjö och Sidensjö begärdes som körpost 3ggr/vecka och gångpost 3gg/vecka.

Vägen mellan By och Nyland förstördes av vårfloden 1780 vid ”Fällänget” varefter trafiken gick över åkern på ömse sidor om landsvägen till stor förtret för markägarna. Vid en besiktning i augusti samma år rekommenderades en ersättning av en skrinda hö per markägare, samt att vägen flyttades till ett läge norr om ”Östra Fällängestjärnen”.

Samma vårflod förstörde även stora vägen på Nyby- och Nylandsänget. Vid en besiktning i juni samma år konstaterades att det vid ”norra Grindnäsbron” skulle krävas 30 lass sand, vid ”södra bron” ej under 50 lass sand samt vid ”Nybron” minst 300 lass. Vid ”västra stenbron” krävdes 20 lass och vid ”Fällängsgrinden” hela 2000 lass sand. Dessutom vid ”Härleksladorna” 300 lass.

Slamparvägen gick mellan Teg och Vik och byggdes av Olof Olsson, Fagerkäl och Eskil Nilsson, Vik som även kallades ”Rike mannen i Vik” och var en känd björnjägare. Den blev färdig 1824. Den följde delvis den skogsbilväg som idag går västerut från Teg.

Gålsjövägen byggdes som ett beredskapsarbete på 1930-talet.