Sidensjös historia före år 1900

Omkring 1820 dödade en björn och en oxe varandra på Nolåsskogen. Björnen slet huvudet av oxen men dog själv av de skador oxens horn åsamkat honom. Hornen bevarades som minne.

Den sista björnjakten med spjut i Sidensjö skedde omkring år 1830 enligt en artikel i ÖA 1944 av signaturen Håte. Björnen ifråga hade rivit ett flertal kor, och det blev bestämt att den skulle dödas. Gevär var mycket ovanliga vid den tiden, men det fanns några jägare som var villiga att försöka avliva den med björnspjut. En av dessa var Per Gabrielsson från Västerkäl, född 1786, en annan var Eskil Nilsson från Vik, född 1780 och samme man som byggde ”Slamparvägen” mellan Vik och Teg. En tredje person deltog, men ”Håtes” sagsman, Johan Olsson från Västerkäl, kände inte hans namn. Det hela skedde i december och de tre började på skidor ringa in björnen vid ”Storsvejbacken” i närheten av Vik. De delade på sig så att Per Gabrielsson åkte ensam. När han åkt sin del av den första slingan såg han plötsligt björnen stående över sina livlösa kamrater. Han anföll björnen med sitt spjut och lyckades träffa så bra att den dog direkt. De två andra männen hade inga livshotande skador utan lyckades ta sig tillbaka hem.
Den sista björnen som fångades i Sidensjö gick i en björnsax vid Tegs fäbodar. Man glömde dock att vittja, så björnkroppen hade redan ruttnat när den hittades.