Sidensjös historia före år 1900

Laga skiftet

Storskiftet och laga skiftet är de två stora markreformerna i Sveriges historia. I Sidensjö genomfördes storskiftet i de flesta byarna mellan åren 1760 och1800. Laga skiftet genomfördes mellan 1850 och 1888. Här ska jag tills vidare endast behandla laga skiftet, och som exempel väljer jag Å, eftersom det är den by jag känner bäst till. Dessutom är laga skiftet mycket väl dokumenterat för just Å i och med utflyttningen av två hemman och omflyttningen av ett stort antal torp. Nedanstående karta gjordes i samband därmed år 1864 och visar byn före laga skiftet.

a1863
Å by 1864

På nedanstående skiss har byggnader, tomtgränser och de viktigaste vägarna från kartan ovan ritats in och ovanpå dessa har motsvarande för 1998 ritats in enligt följande:

Vägar:

  • Lila färg: 1864
  • Grön färg: 1998
Gränser:

  • Röd färg: 1864
  • Blå färg: 1998
Byggnader:

  • Röd färg: 1864
  • Blå färg: 1998

 

a1864
Å by 1864 och 1998

I ett fall står det gamla huset fortfarande kvar och då är byggnaden markerad med både rött och blått. Byn består av fem hemman varav två flyttades ut i samband med laga skiftet. Numreringen på kartan ovan följer hemmansnumreringen i jordregistret.

Ägarförhållandena 1864 var följande:

  • Hemman nr 1: Jonas Sjöström
  • Hemman nr 2: Per Öhlén
  • Hemman nr 3: Erik Ersson
  • Hemman nr 4a: Johan Nilsson
  • Hemman nr 4b: Å Qvarnbolags intressenter (Johan och Olof Lundvik)
  • Hemman nr 5: Nils Olofsson

Först gjordes en noggrann genomgång och värdering av de rådande markägarförhållandena. Dessutom fastställdes diverse gränser och rågångar. Därefter riktades uppmärksamheten mot torparen Jon Persson. Det konstaterades att han

” har boningshus och uthusbyggnader uppförda invid och uti Prestbordets rålina mot dess med kostnad anlagda och väl ordnade trädgård och midt framför corps-de-logiet till mehn för utsigten ……… i strid med Byggninga Balkens 2 kap 1 & 2 §§; Så ock då närbelägenheten dessutom medför eldfarlighet och förorsakar inskränkningar i det tomtsutrymme som för prestebordet är erforderligt, samt en bekvämare rymlig tomt finns för Jon Persson att tillgå strax vester om dess nu mera inskränkta, bratta och mindre tillgängliga, finna förrättningsmannen och Gode männen med afseende på ovan antydda förhållanden, det ifrågavarande utbyte medför fördelar för Prestbordet utan ringaste mehn för Jon Persson och pröfvas därför rättvist att i kraft av Kungl. Skiftesstadgan 7 kap 1 § stadga om ägobytets verkställighet ….. ”

Uppgiften att Perssons gamla tomt var ”bratt” tyder på att den låg i själva slänten söder om prästgården. Senare gällde det själva byn och det blev mera dramatiskt:

” Efter verkställd gradering af skifteslages ägor och sedan förrättningsmannen tillkännagivit, att med afseende på lokalförhållandena och gårdarnas närbelägenhet intill hvarandra inom bytomten och densammas i följd deraf mindre utrymme utflyttningsskyldighet ej kunde undkommas för tvenne af bytomtens gårdar för beredandet af de fördelar som med ett laga skifte afses, så förrättades gårdsbesiktning och husvärdering af byns på bytomten befintliga gårdar i enlighet med deröfver upprättade Gårdsbesiktnings och Husvärderingsinstrument, och föreslogs deltagarne i följd deraf till gårds och boningsplaner, Stenhammaren nr 593 och 599 för ena utflyttande, och Åkersvedjeskiftet nr 1159, 1160, 1161, 1174, 1175 och 1177 eller Bäckerbölen nr 1104, 1111, 1112 och 1113 för den andra; och yrkade Sjöström qvarboende rätt för egen del och utflyttningsskyldighet för det mitt framför och invid hans gård belägna hemmanet nr 3, Erik Ersson , och nr 4a, Johan Nilsson, det förra till Stenhammaren och det senare till Bäckerbölen. Jon Nilsson ansåg sig ej kunna undkomma utflyttningsskyldighet till angivna stället, begärande derjämte Nils Olofsson, det hans hemman nr 5 måtte i sammanhang med laga skiftet klyfvas och utläggas till tvenne fullständige, hvar för sig oberoende lika hemman, och anvistes till bonings och gårdsplan för den ena hemmansdelen Ytterrödjningsskiften nr. 1511, 1512, 1513 och 1514 med enskifte för samma hemmanställe och upptagande ägorne sönnanföre.
Erik Ersson yrkade qvarboenderätt för egen del och utflyttningsskyldighet för Sjöström helst som han ansåg sin innehafvande gårds- och boningsplan hafva ett fördelaktigare och angenämare läge, med skiftesläge mitt framför gården och i öfrigt liggande för samma skiftesutsträckning som Sjöströms gård samt qvarståendet av Erik Erssons gård ej det ringaste skulle förorsaka mera trängsel mot Nils Olofsson än förhållandet blefve vid Sjöströms qvarboende, då linien mot Nils Olofsson i alla fall måste framstryka intill Nils Olofssons, hemmanet nr 5, bryggstuga , men däremot Per Öhlén, genom Sjöströms utflyttning vinna fördelen af tomtens frigöring från åbyggnader tätt invid dess bostad.
Öhlén förklarade det, vid bibehållelse af vestra läget och med rätt till qvarboende, det vore honom nära likgiltigt, hvilket af hemmanen nr 1 eller 3 från tomten afflyttade, men önskade dock hemmanets nr1 förflyttaning för vinnande af ofvannämnde af Erik Ersson antydda fördelar samt ansåg därjämte Sjöströms gård kunna förflyttas med någon mindre kostnad än Erik Erssons.
Lundvik, hemmanet nr.4b, hade vid hemmansklyfning inom byn sin gård uppförd vid en enskild från byn aflägsen plats, Fjellåkern, men hade jemväl derifrån afflyttat till Kyrkbordsström vid norra änden af skiftesläget och yrkade fördenskull ägornes utläggning för hemmanet i norra änden av skiftesläget utefter det afsatta båtsmanstorpet.
Sedan med anledning af hvad sålunda förekommit syn och besigtning af de uppgivne gårdsplanerne blivit verkställd, dervid de upgifne gårds och boningsplanerne befunnos vara tjänlige, så med afseende på läget för skiftesutläggning, som ock med afseende på fastare grund och tillgång på friskt vatten i närheten, och sedan Förrättningsmannen och Gode männen vid vidare bedömande af skiftesläggningen förklarat det hemmanen nr 1 och 3, båda lågo för samma skiftesläge och jämväl i öfrigt likabeättigade till qvarboende, och fördenskull föreslog lottning om företrädesrätten dertill, så förklarade så väl Sjöström som Erik Ersson, det de ej ville ingå därpå, utan erbjöd den förre fem hundrade /500:-/ Rd Rmt till Erik Ersson för ett frivilligt åtagande af utflyttningsskyldighet till ifrågasatte Stenhammaren nr.599 med kringliggande trakter, hvilket Erik Ersson, efter något betänkande antog.

Johan Nilsson förklarade sedermera, det han ej godvilligt åtog sig flyttningsskyldighet från bytomten, utan yrkade Nils Olofssons förpliktigande därtill, helst ena hälften av hemmanet nr.5 i alla fall komme att utläggas avskilt från den andra halfdelen, och Nils Olofsson derigenom kunde erhålla båda hemmansdelarna om icke i enskifte eller intill varandra ändock närmare varandra. Nils Olofsson protesterade emot en sådan hemmansutlägning och förmente det han ej rättviseligen kunde tilläggas byns mest spridda, aflägsna och otillgängliga ägor, utan förmenade sig hafva rättigheten till en jämnare blandning av bättre och sämre mark”
Johan Nilsson fick dock ge med sig. Därefter värderades och fördelades utflyttningskostnaden. De som flyttade hade tre år på sig sedan beslutet vunnit laga kraft. Flyttningen av Erik Erssons hemman beräknades kräva 227 hästlass. Bostadshuset står fortfarande kvar på sin utflyttade plats, väl synligt omedelbart till vänster om vägen efter en dryg kilometer när man åker söderut längs väg 335 från Sidensjö kyrka. Det är renoverat på 1980-talet och rödmålat

Written by Annika

23 juni, 2013 den 08:54