Sidensjös historia före år 1900

Skrömt

Det är lätt att idag skratta åt tron på skrömt av olika slag, men det är i stort sett bara elektriciteten som skiljer oss från den tron. Om man en mörk höstkväll tvingas uppsöka byggnader eller ställen som inte är försedda med elektriskt ljus, eller ännu värre skulle befinna sig till skogs utan en kraftig pannlampa känns det lätt lite olustigt.
Följande genomgång av de olika väsen som man förr trodde på är hämtad från Erik Modins Sagoväsenden i Ångermanländsk folktro och gäller i första hand Ådalen, men torde i stort sett vara tillämpbar även på Sidensjö.

Skogsrået eller skogskäringa var en s.k. vårdande som beskyddade skogens djur och fåglar, särskilt de största av dessa. Det kunde det vara svårt att nedlägga villebråd som särskilt stod under skogsråets beskydd. Botemedlet var att stöpa en kula med silver i; då föll djuret direkt.

Sjörået var skogsråets motsvarighet i sjöar, tjärnar och åar. Om fisket var omöjligt p.g.a. sjörået kunde man sänka ner ett bäverhuvud i vattnet ifråga;då förtogs sjöråets makt. Att kasta silver, t.ex. ett mynt i vattnet var ett annat sätt.

Tomten var gårdens skyddsande. Han var en liten gubbe i grå vadmalskläder och röd toppluva. Sköttes inte gården bra flyttade han någon annanstans. Men det fanns också en tro att tomtarna bodde i jordhögar, vilket kan vara en kvarleva från den hedniska tron att de döda levde kvar i sina gravhögar och vakade över sina efterkommande.

Bjäran eller Bäran var avundens och girighetens andeväsen. Den tillverkades av garn med hjälp av diverse hokus-pokus, bodde i ägarinnans ladugård och matades av denna med spenvarm mjölk. Enligt äldre tro kunde den också tillverkas av nattvardsbröd. Den for omkring och drog ”bonyttan” d.v.s. grädde, ost och annat gott från andras ladugårdar till sin ägarinna.

Jättar levde inne i bergen och brydde sig som regel inte om människorna. Ofta uppfattades de som de första bebyggarna på sina orter och var väl säkert också ofta just sådana som ”växt” mer och mer i de efterlevandes sägner, för att efter ett antal sekler ha blivit jättar.

Trollen bodde också i berget men var mera ondsinta än jättarna och försökte dra till sig både människor och djur. Trollen var precis som jättarna arga på kyrkklockorna.

Näcken var i norra Sverige en lömsk varelse som försökte dra ner folk i vattnet.

Vittrorna var Norrlands motsvarighet till älvorna. De liknade människor, men var mindre och mera välklädda. Som regel var de vänligt stämda mot människorna, men de kunde också bli avogt inställda. De var ej synliga på vintern. De hade egna kreatur, vanligen oxar och kor. De hade särskilda vägar, och om man råkade stänga en sådan väg, t.ex. genom ett husbygge, ”hände” det saker som gjorde att man måste flytta huset.

Written by Annika

23 juni, 2013 den 08:41