Sidensjös historia före år 1900

En permanent bondebosättning längs norrlandskusten började förmodligen att utvecklas någon gång mellan åren 500 och 1000 e.kr. Det är frestande att se en koppling till de stora järnåldersgårdarnas (t.ex. Genesmon) plötsliga försvinnande omkring år 600 e.kr. Orsakerna till denna förändring känner man ännu inte, men några teorier finns: Politisk oro som kan ha gjort det kustnära läget utsatt för attacker från havet är en. En annan teori är att förbättrad jordbruksteknik (t.ex. bättre plogar) kan ha öppnat nya områden för jordbruk och medgett en befolkningsmässig och geografisk expansion. För Sidensjös del kan man dra några slutsatser från bynamnen. Om Hämra (urspr. Hambravin) uppstod före år 1000 (vilket byar med -vin namn anses göra) och byar med natur-namn (Å, Näs, By m.fl.) är ännu äldre är vi kanske tillbaka på 800-talet. Dessa byar ligger centralt med bra förhållanden för jordbruk och det är logiskt att de uppodlades tidigt medan mera perifera byar uppstod när det inte längre fanns plats i de bästa lägena. Om man sedan ska tro på den muntliga traditionen var de tre äldsta byarna Solum, Siljum och Klöfsnäs (de är också de enda registrerade fornåkrarna i Sidensjö). De låg inte i de bästa lägena men man kanske inte hade tillräcklig överblick eller kunskap för att hitta dessa från början. Hur som helst kan en vild gissning bli att dessa grundades någon gång mellan åren 600 och 800.

Samtidigt som permanent bebyggelse växte fram fick sjöar, berg och vattendrag sina namn. Vi ska här behandla några av de största sjöarnas namn:

• Stor-Degersjön (12,5 km²): Ordet Deger eller Diger betyder stor. I detta fall fanns en dryg mil mot nordväst en annan, mindre Degersjö ( På 1755 års fäbodkarta kallad ”Lilla Degersjön) därför blev det här Stora Degersjön.
• Åbodsjön: År 1755 kalldes sjön för Sellsjön, en stavningsvariant av Selsjön. Namnet kan anspela på sjöns relativa litenhet, alltså ett sel.
• Hinnsjön (5,9 km²): Hette 1755 Hensjön, Hindsjön eller Hinsjön. Namnet kan syfta på sjöns läge ”bakom bergen” sett från huvudbygden runt Drömmesjön. Jämför t.ex. ordet hinsides=bortom, på andra sidan.
• Hannsjön: Hette 1755 Hamnsjön. En långsökt men inte helt omöjlig förklaring till namnet kan vara att finna i sjöns form. En gammal betydelse av ordet hamn är nämligen ”baklår, knäveck” och studerar man sjöns form på en karta kan den med lite god vilja liknas vid överdelen av ett ben. Nu hade man väl inte kartor när sjön fick sitt namn men den är inte större än att man kan bilda sig en uppfattning om utseendet ändå.
• Billsjösjön (3,1 km²): Förledet bill- eller bild- är ett bergnamn (samma ord som finns i plogbill) som brukade torde syfta på berg med branta sidor. I detta fall är det Komnäsberget på en udde i sjöns östra del som åsyftas(de närbelägna byarna med namn på Billa och Billsta har däremot fått sitt namn från Billaberget). Sjön torde ursprungligen ha hetat Billsjön.
• Bysjön: Har fått sitt namn efter byn By. I äldre tider kan namnet ha varit Sidensjön.
• Drömmesjön (4,5 km²): Har fått sitt namn efter byn Drömme. Tidigare kan sjön ha hetat Nätersjön.
• Grätnässjön. Kallades tidigare för Grötnässjön

Byggnaderna utvecklades givetvis gradvis med tiden. Man vet att före år 1500 byggdes husen alltid utan skorsten. Istället fanns ett s.k. vindöga, ett hål i taket för att släppa ut röken från eldstaden i husets mitt. Någon gång under 1500-talet började skorstenen införas, varvid vindögat (jfr no: vindue och eng: window) flyttades till väggen och täcktes med en öppningsbar lucka eller t.o.m. en hinna av oxens inälvor, förmodligen de första fönstren i vår trakt. Glasfönster fanns redan då, åtminstone längre söderut, men de var mycket dyra. Skorstenen gjorde det möjligt att bygga ett innertak. Ovanpå detta fick man då ett utrymme som kallades nattstuga och användes som sovrum. Än idag har ju de flesta tvåvåningsbostäder sovrummet på övervåningen. Taken var täckta av näver, på samma sätt som varit fallet långt in på 1900-talet. Stolar var inte vanliga. Istället fanns väggfasta bänkar, på vilka man lade dynor. Husbondens plats var längst in och kallades för högsätet. På dessa bänkar låg man nattetid fullt påklädd. Hos präster och rika bönder förekom sängar, och när man låg i dessa var man fullt påklädd.

Belysningen: talgljus började under denna tid användas som ett komplement till torrvedsstickorna. Minst 500 talgljus gick åt per år på en större gård.

Kläderna var från början enkla men varma. Materialen var fårskinn, ylle, vadmal och lärft.

Skorna utvecklades och fick sula samtidigt som rem- och snöranordningar förbättrades.

Ett brev som finns bevarat från denna tid är det s.k. Ånäsbrevet som är daterat den 1 April 1480. Det behandlar ett byte av åkertegar mellan prästen i Nätra och Sidensjö och en bonde i By. Det Ånäs som avses är antagligen samma som omnämns i samband med storskiftet nästan 300 år senare (se under Byar: Prästbordet) och låg i så fall vid västra stranden av Bysjöns utlopp, d.v.s området på och vid den nuvarande fotbollsplanen.

Vid slutet av medeltiden kan vi för första gången få en fullständigare uppfattning om hur Sidensjö såg ut. Gustav Wasas skattelängder från 1535 och, mera fullständigt, 1542-44 namnger varje by med uppodlad areal. Vi gör här ett litet avbrott i den kronologiska ordningen för att introducera varje by för sig.