Sidensjös historia före år 1900

Karta från 1696

Myre idag

Byn skattade år 1542 för 63 1/2 seland fördelade på sju hemman. Namnet är en form av ordet ”myr”.

Ovanstående tabelluppgifter från J. Vestin Kulturgeografiska studier… 

Ett brev daterat den 1 Juni 1586 beskriver en rågångsförrättning mellan Myre och Sörmesunda, således också mellan Sidensjö och Anundsjö. Normalt var ju 12 ”dannemän” närvarande vid sådana tillfällen, men när det gällde två socknar var antalet tydligen det dubbla, 24. Som vanligt vid dylika tillfällen var de två parterna oense. Gamla män från Sidensjö vittnade om att gränsen gick genom en stugumur i norra Galasjö medan Anundsjöborna ansåg att den gick genom en stugumur i södra Galasjö. De 24 beslöt att dela mitt emellan de två stugumurarna. Sekreteraren skrev ner beslutet med en formulering som förtjänar att återges:

”….hvilken förbemälte Råd gångh the alla Sampteligen Stagfästade med sin edh opå lagboken så hög iag stafva kunde, Ty dömpdes thå förbemälte Rågång Everligen Stadig fast och orörligen blifva vid thet straf som Svergies laagh therom uttryckeligin förmäler”.

En ovanligt långvarig marktvist pågick mellan Myre och Nybyn samt i någon mån Nyland under 16- och 1700-talen. Tvisten gällde en del av en åker som kallades Stövelänget. Det första dokumentet därom är en odaterad skrivelse från Myre byamän, där man klagar över att Stövelänget hamnat i Nybyns ägo, trots att det enligt deras åsikt av hävd tillhört Myre. Den skrivelsen resulterade i att häradsrätten den 9 mars 1691 beslutade om en ”syn” för att avgöra vem som hade rätt. Den 15 juni samma år verkade dock båda byarna ha kommit överens om att Myre skulle få lösa in marken från Nybyn och allt borde ha varit frid och fröjd. Men tydligen skar det sig innan det hann ske, och på häradstinget 14 mars 1692 samt lagmanstinget 23 septemer samma år vann Myre tillbaks ängen, inte bara från Nybyn utan också från Nyland. Några år senare återfann emellertid Nybybönderna ett fastebrev från 1563 vari Hindrik Person i Nybyn sålt Stövelänget till Johan Hanson i Nyland för 203 mark ”Konung Johans kippingsmynt” vilket de ansåg vara bevis för att änget sedan urminnes tid tillhört Nybyn. På häradstinget 9 mars 1697 togs saken upp igen. Myrebönderna genmälde dock att: 1) fastebrevet bara gällde en del av änget. 2) Nybyn ju hade sålt sin rätt till Nyland och alltså knappast kunde ha den kvar samt 3) Nylands byäldste Elias Persson, 80 år, på tinget 9 mars 1692 hade avstått alla anspråk och vittnat om att Stövelänget i begynnelsen tillhört Myre. Rätten dömde till Myres förmån. Nybyn överklagade tydligen, med resultat att Myre i augusti 1698 dömdes att betala viss ersättning till Nybyn. Myre skrev då en appellation, som Nybyn kallades till sockenstugan för att åhöra. Där förmanades man att infinna sig i kungliga rätten där saken skulle avgöras. Nybybönderna inställde sig dock inte, varvid deras rätt till ersättning upphävdes. Detta protesterade de sedan emot, tydligen under förevändningen att man inte blivit kallade. Ett antal vittnen fanns dock, och så sent som i februari 1708 fastställdes domen. Sedan var det juridiskt sett lugnt i 73 år. På häradstinget 26 oktober 1781 öppnade Nybyn processen igen, vilket ledde till en ny syn sommaren 1782 och dom 10 juni 1783, återigen till Myres fördel.

Fornminnen registrerade av Riksantikvarieämbetet:

Nr 116: Fäbodlämning, nuvarande fäbodvall.
Nr 170: Fäbodlämning, sydost om Galasjön. Inga ruiner kan iakttas idag, men på en karta från skogsvårdsstyrelsen från 1921 uppgavs att det samfällda området var en fäbodruin.

Fäbodar: Myre var en av de byar som hade dubbla fäbodar, både de nuvarande på hemskogen nordost om Galasjön och fram till början av 1800-talet vid Myrbohöjden, strax väster om norra Bodtjärn enligt beskrivningen till 1824 års karta över Myrbohöjden. Den fäbodruin som ligger strax norr om Ladutjärnen tre km öster om Myrbohöjden byggdes av Myre omkring 1880 men användes enligt uppgift bara ett par år då kvinnorna vägrade att vistas där. Enligt Raä:s fornminnesinventering kunde man i början av 1990-talet urskilja husgrunder och på två av stugorna 8 timmervarv av väggarna. Vidare fanns årtalet 1933 inristat i en av dessa väggar vilket tyder på att stugan ändå använts, kanske som fiskestuga. Beträffande de nuvarande fäbodarna på hemskogen byggdes de i mitten av 1800-talet, dessförinnan låg de uppenbarligen närmare byn, se ovan (Nr 170).

Myre fäbodar